bajs
Du är vad du bajsar

Tycker du att det är jobbigt att prata bajs? Helt rimligt! Men, genom att titta ner i toaletten kan du lära dig mer om hur det du äter påverkar din mage och därmed få en bättre förståelse för vilken kost som fungerar för just dig.

Magen gör mer än att hjälpa oss att smälta maten. Bakterierna i tarmarna påverkar också vår mentala hälsa, sömnen, vikten och suget efter vissa livsmedel. Man kan också utläsa mycket av konsistensen och utseendet på vår avföring. Därför tog forskarna Stephen Lewis och Ken Heaten vid universitetet i Bristol fram ”The Bristol stool chart” (wiki) i slutet av 90-talet, enligt den brittiska tidskriften The Conversation.

”Nummer två” är ett känsligt ämne

En viktigt fråga vid besök hos läkare eller dietist är den om avföringen. Det är ju inte alla som är bekväma med att diskutera sin avföring med en vilt främmande människa och därför använder vi oss inom vården av ”Bristol Stool Chart”, eller på svenska avföringskarta, för att klassa vilken sorts avföring man har. Det underlättar dels för den som ska beskriva sin avföring och dels för den som ska lägga upp behandlingen så att man får ett bra resultat. Skalan är som du ser väldigt konkret och visuell vilket minimerar risken för feltolkningar och missförstånd.

Vi måste alla bajsa – det är till och med livsviktigt. Vi är dock sällan bekväma med att prata om det. Men avföringen vi producerar kan ge värdefull information din mag-tarmhälsa. Genom Bristol stool chart kan man idag kartlägga personer med mag-tarmsymtom genom att de tydligt beskriver för sin läkare hur avföringen som hamnar i toaletten ser ut. Detta utan att behöva lämna prover.

För de flesta av oss kan förstås avföringen vi utsöndrar variera kraftigt beroende på vad vi har gjort och ätit under det senaste dygnet. En period av uttorkning, kanske i samband med en dag av ihållande motion eller att man inte varit på toaletten på länge, kan innebära en torrare avföring än normalt. En ovanligt kryddig måltid kan i sin tur generera en lösare, vattnigare avföring.

Bristol stool chart innehåller 7 olika avföringstyper med tillhörande analys och spannet är från förstoppning till diarré.

Men hur ska avföringen se ut?

Det ideala är att det ska vara lätt att genomföra toalettbesöket, dvs. utan att behöva ta i. Samtidigt ska det inte kännas akut att gå på toaletten. Enligt Bristol stool chart finns det tre variationer på hur avföringen ser ut i dessa fall: 1. Korvliknande med några sprickor i ytan och upp till 2 till 3 cm i diameter. 2. Längre korv eller ormliknande med en slät konsistens.3. Mjuka klumpar med tydliga skurna kanter. De första två typerna tyder på en normal tarmfunktion medan nummer tre kan betyda brist på fiber.

bristol_stool_chart2

Torrare typer av avföring som ger lättare eller svår förstoppning tenderar att orsaka ett långvarigt tryck som skadar slemhinnan i tjocktarmen. I dessa fall kommer avföringen ut i små hårda klumpar (vid svår förstoppning) eller korvformade med klumpar i (vid lättare förstoppning). Torr avföring kan också tänja ut analkanalen vilket kan göra processen på toaletten ansträngande och smärtsam. Om man tar i för mycket vid torr avföring ökar risken för att skada anus, hemorrojder, framfall och att tarmfickor uppstår. I dessa tarmfickor kan också infektioner och inflammation uppstå.

Lös och fuktig avföring kan i sin tur vara ett tecken på tarminfektioner, t.ex. en magparasit som Giardia, eller ett inflammatoriskt tillstånd som Crohns sjukdom. Som regel är en mjukare men inte vattnig avföring bäst.

Alla förändringar av tarmfunktionen som leder till långvarig period av torrare avföring och en känsla av ofullständig tömning – eller vattnig avföring och en akut känsla – bör diskuteras med din läkare.

Varför är vatten viktigt?

Det är framförallt vatteninnehållet som särskiljer de olika avföringstyperna från varandra. Tjocktarmen är en fantastisk ”återvinningscentral” för kroppen och återanvändning av vatten är en av dess viktigaste funktioner. Varje dag använder vi cirka 9 liter vätska i matsmältningen, inklusive 1,5 liter saliv, 2,5 liter magsekret och 0,8 liter galla. Men vår avföring kan givetvis inte vara ens i närheten av denna volym.

Ju längre tid det tar för maten att passera genom tjocktarmen, desto mer vatten måste återbildas och ju torrare blir avföringen. Så alla faktorer som påverkar hur snabbt maten passerar tjocktarmen har stor betydelse för avföringens konsistens. Livsstil är en sådan faktor, precis som exempelvis antibiotika, smärtstillande mediciner och fysisk inaktivitet.

Och hur mycket påverkar maten?

Givetvis mycket. I exempelvis en observationsstudie i södra och östra Afrika under 70- och 80-talet jämfördes maghälsan hos kaukasier som åt västerländsk kost med infödda afrikaner som levde en traditionell livsstil. Forskarna fann att torrare avföringstyper och förstoppning var vanligare hos personer som konsumerar västerländsk kost. Resultaten visade olika nivåer av fiber i kosten hos dessa två populationer vilket i flertalet andra studier ställts i relation till bland annat tarmcancer.

Fibrer påverkar tarmfunktionen på två sätt

När en frisk person äter livsmedel med högt fiberinnehåll tar maten upp vatten och sväller. Detta ökar avföringens volym, maten går snabbare genom tarmen samtidigt som tarmen snabbare rensas från eventuella gifter som kan ha funnits i maten.

Och det finns fler potenta komponenter i kostfibrer; fermenterbara kolhydrater som resistent stärkelse (en form av stärkelse som inte bearbetas av tunntarmen), betaglukan och oligosackarider som vanligen hittas i hela korn, baljväxter, frukt och grönsaker. Dessa är en viktig näringskälla för miljoner bakterier som lever i tarmfloran. Och de stimulerar produktion av kortkedjiga fettsyror som är som guld för våra kroppar. En av dessa kortkedjiga fettsyror, butyrat (eller smörsyra, som bland annat ger parmesanosten dess arom), minskar tiden det tar för maten att passera tarmen genom att stärka kontraktionen av musklerna kring tjocktarmen.

På vägen stärker och reparerar dessa kortkedjiga fettsyror också cellskikten som omger tjocktarmen. De förstör cancerceller, minskar inflammation och smärta i tarmen samt ökar mättnadskänslan.

Ett dilemma när det gäller vår västerländska kost är just mängden fiber. En genomsnittlig västerlänning kan få i sig så lite som 12-15g fiber per dag. Även om ingen övre gräns för fiberintag har definierats, rekommenderas det i exempelvis Australien att konsumera minst 30 g kostfiber per dag.

Överväg vilken typ av fibrer du äter

Mm, riktigt så enkelt är det inte. Om du har symtom som orolig eller uppsvälld mage, förstoppning eller diarré så hjälper det inte att äta mer eller mindre fibrer,  då är det rätt sorts fibrer som gäller. Det får du hjälp med av en dietist som är insatt i kostbehandlingen FODMAP.

Inte minst IBS-symtom kan förvärras av fiberkällor rika på fermenterbara kolhydrater (FODMAP). Detta inkluderar ingredienser som lök, vitlök, äpplen, päron, mjölk, baljväxter, vissa typer av bröd och pasta, cashewnötter m.m.

Men de allra flesta av oss behöver få i oss mer fiber genom vår kost. Detta för att våra toalettbesök ska bli mer bekväma, för att maten vi äter ska passera genom tarmen i lagom takt och att vi därmed kan njuta av en bra magkänsla.

Källa: The Conversation

Av: Sofia Antonsson
Dietist, Belly Balance