Om att inte ge upp!

I början av kostbehandlingen och elimineringsfasen kände jag mig väldigt begränsad. Jag undvek att äta och fika ute och att bli bjuden på middag kändes väldigt jobbigt. Jag ville inte vara till besvär. Under den första månaden kände jag mig ganska nedstämd då det kändes som att inte kunde äta någonting. Spontaniteten försvann och det kändes i princip omöjligt att äta hos vänner och familj eller ute.

Som tur var detta bara en period och nu några månader senare är dessa negativa känslor borta. Idag känner jag mig istället glad över att jag tog mig an kostbehandlingen eftersom den har hjälpt mig i resan mot en lugnare mage som inte stör mig lika mycket i min vardag. Och vet ni vad? Maten jag äter är supersmarrig. Det finns massor med god FODMAP-vänlig mat och de flesta ”vanliga” recepten går att komponera om så att de passar oss med IBS.

Kostbehandlingen FODMAP är inte helt okomplicerad och jag förstår att det är svårt att sätta sig in i vad man kan äta och inte när man genomför behandlingen, men man lär sig, jag lovar!  Jag är i alla fall glad och tacksam över att mina nära och kära engagerar sig och tar min sjukdom på allvar. Jag är väldigt glad över att de bjuder hem mig på middag och att de anpassar maten efter mina preferenser trots att det kan vara lite omständligt, det betyder mycket för mig. Mycket av det sociala livet kretsar kring mat, så berätta för dina vänner och din familj om din sjukdom och vad kostbehandlingen innebär så att ni kan fortsätta äta goda middagar tillsammans! 🙂

Alla har vi dåliga dagar, men ge inte upp! Kostbehandlingen kräver mycket tid och engagemang, men det är verkligen värt det. Jag har inte bara fått en lugnare mage utan jag har även blivit mer kreativ i köket och lärt mig massor om specialkost.

Kämpa på! / Lina